flikar
Wednesday, January 5, 2011
To survive progress / Att överleva utveckling
Gopananda Das
English: Guest blog from Gopananda Das, initiated into the gaudiya vaishanva tradition by Srila Tripurari Maharaja in the summer of 2009. He lives in Örebro, where he studies philosophy among other things at the city's university.
---------------------------------------------
Friedrich Nietzsche wrote in his "Also spracht Zarathustra" that God is dead and that the people were the ones that had killed God. What did he mean by that and what can we learn from it?
Nietzsches day was in the late 19th century and the western society had gone through a dramatical change owing to the church's lessened influence on people in society. Now science was in the center and the beginning of the individually focused society we live in today. Man had chosen science before God and the church. In discussions on academic level concerning this statement one can discern three stages of development of the religion. And to explain this as pedagogically as possible I will line them up.
1. People were literalists. If scripture said something, that's how it was. (This was before the time of Nietzsche).
2. People interpreted scripture according to society's development and the environment. (For example, there are a lot of ways to look at why Jesus turned water into wine).
3. Are all the religions going to be mushed together/peter out?
As you can see, the third point is a speculations about what could happen to the world religions in the future. A relevant question that should be asked: How important is the tradition for this not to happen? And suppose that you consider the tradition important, how is the tradition to keep up without being merged with everything else in the future? The problem could be that if we are too progressive and pushing for the development of the tradition we might throw a spanner in the works. According to me we have to find a balance in the relationship between our tradition and the progressive development at large.
Feel free to share your thoughts on this post.
Interesting? Fun? Bad?
H to the B (To be progressive so to speak)
Nietzsche
Svenska: Gästblogg från Gopananda Das, invigdes i gaudiya vaishnava-traditionen av Srila Tripurari Maharaja sommaren 2009. Han bor i Örebro och studerar bl. a filosofi på stadens universitet.
--------------
Friedrich Nietzsche skrev i sin bok “Also sprach Zarathustra” att Gud är död och att människorna var de som dödat Gud. Vad menade han med det och vad kan vi lära oss av det?
Nietzsches storhetstid var i slutet av 1800-talet och samhället i väst hade genomgått en dramatisk förändring i och med kyrkans minskade inflytande över människor i samhället. Nu var det vetenskapen som stod i centrum och början på det individuellt fokuserade samhälle vi lever i idag. Människan hade valt vetenskapen framför Gud och kyrkan. I diskussioner som förts på akademisk nivå rörande detta uttalande kan man uttyda tre olika stadier av utveckling hos religionen. Och för att förklara detta så pedagogiskt som möjligt kommer jag rada upp dessa.
1. Människan var bokstavstroende. Stod det något i skrifterna var det så det var. (Detta var alltså innan Nietzsches tid).
2. Människan tolkade skrifterna utefter utvecklingen och omgivningen. (Det kan till exempel ses på en rad olika sätt varför Jesus gjorde vin utav vatten).
3. Kommer alla religioner att flyta ihop/rinna ut i sanden?
Som ni ser är den 3:e punkten spekulationer om vad som kan komma att hända med världsreligionerna i framtiden. En relevant fråga som bör ställas: Hur viktig är traditionen för att inte detta ska hända? Och anta att du anser att traditionen är viktig, hur ska då traditionen hänga med utan att flyta ihop med allt annat i framtiden? Problemet kan alltså bli att om vi är allt för progressiva och påtryckande på traditionens utveckling så kan vi sätta käppar i hjulet. Vi måste enligt mig hitta en balans i förhållandet mellan vår tradition och den progressiva utvecklingen i stort.
Kommentera gärna vad du tycker om detta inlägg.
Intressant? Roligt? Dåligt?
H to the B (För att vara progressiv så att säga)
..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
These are very interesting thoughts. How to stay true to the tradition and at the same time face all the challenges that every religion has to confront? I totally agree that we have to find a balance between these two. Personally I think that in spiritual process the most important is the essence of the teachings, not the form. So although the form can change throughout the time and there can be some external adjustments the core of the tradition or in other words the substance should be the same. That's way it is so important that the spiritual teacher can recognize and show us the essence of the spiritual process in the ever changing environment. Ultimately if we are being instructed by a saint person who not only knows the spiritual teachings but also live according to them then no matter how the society will change or what challenges the progress will bring we are completely safe.
ReplyDeleteVery nice article Gopananda Das, keep up the good work:)
Väldigt intressant och välskrivet Gopananda!
ReplyDeleteProblemet med att harmonisera traditioner med samtiden blir att att världen och allt i den hela tiden förändras till skillnad från vad man försöker åstadkomma då man vill bibehålla traditioner. Det finns en slags "nyckel" till "hemligheten" inbäddad i traditionen som man givetvis inte vill tumma på för mycket på samma gång som det finns en del uppenbara problem med att inte ta med sin tro och tradition i tiden.
Vad den här vägen vi nu trotts allt, som tur är, valt att börja vandra på tycks vilja säga oss enl mig är att det ytterst sett handlar om ett skift i våran attityd snarare än om detaljerna. En känsla i hjärtat helt enkelt.
Våran tro föds i hjärtat. Det är nåd. Självklart vill vi kunna dela med oss av denna nåd och självklart vill vi nå ut till så många som möjligt med ett budskap som går att ta in som modern människa i ett modernt samhälle.
Men i alla de här teknikaliteterna får vi inte glömma magkänslan, kärleken, hjärtat. kärlek är inget man kan resonera fram. Detta har blivit oerhört viktigt för mig just nu. Att hålla kvar vid den där känslan som fick mig att ta de här skakiga första stegen. Som Bambi på hal is men med tilliten som enda livlina!
Tack Ludde för ett riktigt bra inlägg som fick mig att känna efter!
H to da B my dear Prabhuji!
-André
Thank you, Ludwig, for sharing these thoughts! The question about continuity and change is quite interesting.
ReplyDeleteOn the other hand, if the essence of tradition is something universal and everlasting, how can it be lost in the long run? Still the question remains: how well are we able to see the essence without being carried away or turned off by externatilities of tradition?
Som Shyamananda sa en gång: "The form is not the essence, but to break the form is also not the essence"
ReplyDeleteJag håller med Andre om vikten av att bejaka sitt lilla/stora hjärta och vill tillägga att det må inte alltid vara idealet (filosofiskt och traditionsstandardmässigt), men likförbaskat speglar vårt hjärta var vi är. Och där vi är är också den hjälpande handen vi behöver.
ärlighet = sanning = krishna.
Bhagavad Gita.
ReplyDeleteKapitel 18
Vers 66
Den boken har svar på alla filosofiska kluringar i en liten vers.
Very nice...evne more because last friday we peformod here in Omclub a PERFORMANCE with theater and images..projektor and was all about a class of Tripurari maharaj in a class called "Unpluging from Virtual reality" Jay Shyama! very interesting! funny and cool!!
ReplyDeleteeka