English: Dear readers,
Yesterday's post dealt with the topic of speech. In the scripture Srimad-Bhagavatam nonsense talk is compared to the croaking of toads. When toads croak they attract snakes to come and eat them. Likewise, the nonsense talkers forget that death comes closer every minute.
When one starts to control one's tongue, one trains the mind at the same time, in trying to figure out good things to say and good ways to say them. When speech is under control the next step is to control the mind.
Our teacher has said that if people had monitors on their foreheads, displaying every thought they had, they would keep one hand covering it constantly. Isn't it so? An interesting and effectual method to control one's mind is to think just that, that everyone can see your thoughts. Then you immediately become more sharp.
The mind divides things we experience in two categories: attractive and repulsive, "I want this" and "I don't want that". But fact is that we will all inevitably go through both pleasures and pains in life, whatever we may think. If one succeeds to control one's mind, one can be equal in happiness and suffering, and in that way experience a higher satisfaction.
Svenska: Kära läsare,
Igår handlade bloggen om talet. I skriften Srimad-Bhagavatam liknas struntprat vid grodors kväkande. När grodor kväker lockar de till sig ormar som kommer och äter upp dem. På ett liknande sätt märker inte struntpratmakarna att döden närmar sig för varje minut.
När man börjar kontrollera sin tunga, tränar man samtidigt tanken, anstränger den för att komma på bra saker att säga, och bra sätt att säga dem på. När talet är under kontroll blir nästa steg att kontrollera tanken, det inre sinnet, eller [majndet] som man säger på fräsig svengelska.
Vår lärare har sagt att om människorna haft bildskärmar i pannan som visade allt de tänkte skulle de alltid hålla handen för. Inte sant? En intressant och effektfull metod för att kontrollera tanken är just att tänka sig att alla kan se vad man tänker. Då blir man genast lite mer skärpt.
Tanken delar upp saker vi upplever i två kategorier: frånstötande och tilldragande, "Detta vill jag" och "Detta vill jag inte". Men faktum är att vi alla oundvikligen kommer att genomgå både njutbara och smärtsamma saker i livet, vad vi än tänker. Om man lyckas behärska tanken, kan man vara likasinnad i såväl lycka som lidande, och på så sätt erfara en högre tillfredsställelse.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
.
Är tankemonitor-metoden det enda sättet att kontrollera sinnet?
ReplyDeleteNej Gunnar, självklart inte. Det finns många metoder. Den bästa metod jag vet är samma som jag skrev om igår, nämligen mantra-meditation.
ReplyDeleteFörresten, är du släkt med Arnold?
Haribol! Liknelsen med grodan och ormen är förstås inte riktigt vederhäftig, eftersom en orm inte kan höra att en groda kväker..
ReplyDeleteormen kan nog känna att grodan kväker :)
ReplyDeleteDet är möjligt att ormar kan känna vibrationen i marken av grodans kväkande, men liknelsen är likväl irrelevant, eftersom det inte går att jämföra människors nonsensprat med djurens läten. Grodor kväker varken för att de inte har något bättre att prata om, eller för att de vill locka till sig en orm. Grodor (och andra djur) pratar inte nonsens utan kommunicerar helt enkelt så som de är skapta av Gud. Att jämföra människors tomprat med djurläten är i princip att håna djuren. Vill man jämföra människans dumhet så räcker det att jämföra med människor!
ReplyDeleteJag har inte uppfattat det som att Saunaka Rsi hade som avsikt att håna något djur, han ville snarare peka ut att om människor inte strävar efter att inse sanningen om sig själva, världen och Gud så kastar man bort chansen man har i den mänskliga livsformen.
ReplyDeleteDetta kan man läsa om i Srimad Bhagavatam, 2.3.18-22.
Ja, det stämmer, men exemplet med grodan som blir uppäten av ormen är inte Shaunaka Rishis, utan återfinns i Prabhupadas innebördsförklaring. I versen (2.3.20) säger Shaunaka helt enkelt att en orm saknar öron (hörsel) och därför inte kan tillgodogöra sig berättelser om Herrens härlighet, och att en groda inte är beskaffad med en tunga som kan sjunga sånger om Herren. Och att en människa som inte lyssnar till berättelser om Herren samt lovsjunger Herren, i det avseendet befinner sig i samma hjälplösa situation som en orm och en groda.
ReplyDeleteMen att hävda att en groda på grund av dumhet sitter och kväker och därmed blir uppäten av en orm, tycker jag är irrelevant i sammanhanget. Prabhupada lägger ut texten ordentligt (2.3.19, innebörd) om olika djurs dumhet, och det är detta jag inte gillar, d.v.s. när man använder djurens naturliga beteenden som ett sätt att illustrera människors dumhet. Dessutom är exemplen ofta ovederhäftiga. En kamel tuggar inte taggbuskar för att den av dumhet vill njuta av falsk glädje. En elefant kastar inte av dumhet sand över sin kropp efter att den badat därför att den vill bli smutsig igen. En groda kväker inte p.g.a. dumhet. En åsna arbetar inte hårt p.g.a dumhet o.s.v. Prabhupada passar också på att låta åsnan illustrera det beklagliga med män som låter sig hunsas av kvinnor... Jag tror helt enkelt att sådant säger mer om den indiska kvinnosynen än om orsaken till åsnors beteende.
Det skulle inte ligga någon mening i att kritisera någon man inte kan hjälpa, därför är inte kritiken riktad mot djuren utan mot människor som inte tar till vara på sin chans. Det handlar inte om att se ner på någon levande varelse.
ReplyDelete"The animal has got also body; we have also got body. But a Vaisnava is not only a friend to the human society, but he is friend to the animal society also, the bird society, tree society, every society. A Vaisnava does not like unnecessarily a tree should be cut down. That is Vaisnava philosophy. A Vaisnava does not like to trample over an ant. That is Vaisnava philosophy." -SP
Ang. exemplet med åsnorna tycker jag det är ganska bra. Srila Prabhupada lär att man ska se varje kvinna som en moder och idealet är att en man inte ens ska se åt en kvinna i tanke att njuta. Men Prabhupada kallar åsnor de män som inte vördar modern.
Hmm, nu slirar det iväg så jag undrar om det skett ämnesbyte?
ReplyDeleteSå, om det inte föreligger någon skillnad i synsätt mellan olika kroppar, varför pågår då denna eviga diskriminering mellan olika kroppar?
Varför är åsnor och kameler dumma, när de faktiskt inte ens går att jämföra med människor? Varför är en man att betrakta som en dum åsna om han blir hunsad av en kvinna, men en kvinna omnämns aldrig som en åsna när hon hunsas av en man (vilket är betydligt vanligare, i synnerhet i Indien, såväl som i vaishnava-rörelser i västvärlden)?
Beträffande vad Prabhupada faktiskt säger om åsnor, män och kvinnor i kommentaren, så handlar det inte alls om att föra fram någon vördnad för kvinnan som moder. Läsarna får väl döma själva:
"Åsnan är ett djur som anses vara det dummaste som finns, även bland djuren. Åsnan arbetar mycket hårt och bär de tyngsta bördorna utan att själv tjäna någonting på det. Åsnan tjänstgör i allmänhet som hjälp åt en tvättare, vars sociala ställning inte är särskilt aktad. Åsnans ställning är den, att han är van vid att bli sparkad av det motsatta könet. När en åsna friar till en åsninna får han sig en spark av henne, men trots detta fortsätter åsnan att följa åsninnan för att vederfaras nöjet att betäcka henne. En illa hunsad man kan därför liknas vid en åsna... Den mänskliga civilisationens så kallade framsteg har tvingat folk att utföra en åsnas arbete. Arbetarna i stora fabriker och verkstäder utför också liknande tunga arbeten, och efter en dags mödor är den stackars arbetaren [mannen. Min kommentar, mikaelsjodin] tvungen att återvända till sitt hem för att mottaga bannor från sin hustru, inte blott för sexuell njutnings skull utan också när det gäller andra familjeangelägenheter".
Jag instämmer naturligtvis helhjärtat i den vaishnava-mentalitet som du åberopar via citatet från Prabhupada, och som så tydligt grundläggs i Bhagavad-gita (5.18), där Krishna Själv fastslår följande: "I kraft av sina sanna kunskap betraktar de ödmjuka vismännen med samma blick en lärd och undergiven brahmana, en ko, en elefant, en hund och en hundätare [kastlös]."
Det är därför beklagligt att se hur lite av dessa ideal som man faktiskt återfinner hos människor som faktiskt agerar som ombud för gudsmedvetande. Idealet att "en man inte ens ska se åt en kvinna i tanke att njuta", låter ju underbart. Men när man, för att omsätta detta ideal i praktiken, tvingar kvinnor att dölja ansiktet, eller att inte få se en man i ögonen, då handlar det tyvärr inte längre om andligt medvetande och renhet. Definitivt inte om sama-darsinah (att se med samma blick på allt).
Jag beklagar om du kommit i kontakt med folk som representerat Srila Prabhupada på ett felaktigt sätt, men är detta rätt forum för att diskutera sådant?
ReplyDeleteNej, det är nog inte rätt forum. Har ni något bättre?!
ReplyDeleteOm inte annat kan vi ju ta det privat.
ReplyDelete