Jo det är en hel process det. Vi lever ju i denna världen av denna världen. På nåt sätt så tas vi ju väldigt bra om hand. Dricksvattnet avdunstar i form av moln som regnar ner över land, konserveras i glaciärer och skapar floder med dricksvatten för att sen rinna ner i havet där saltet konserverar vattnet för att det sen åter ska avdunsta. Vårt hjärta bultar på i vårt bröst utan att vi gör den minsta medvetna ansträngning. Det finns otaliga mängder med olika frön som "råkar" innehålla all information nödvändig för att av grundelementen skapa grönsaker, träd, skog (som är hem för de flesta av jordens djur) frukt, säd, bönor etc etc... DE BARA VÄXER UPP! vi behöver inte göra mer än att stoppa ner fröna i marken! (ok, det är lite jobb, men ändå!). Fotosyntesen. Våra små flimmerhår i näsan som ser till att putta ner snoret i magsyran så att alla bakterier som hotar kroppen förgörs. Vi är som små bebisar som tas om hand och lullas runt i universum och tillåts tro att vi är oberoende :) den som tror sig vara oberoende har sannerligen inte tänkt igenom sin situation så noga.
Det finns SÅ många mirakel, det mystiska är där rakt framför ögonen på oss.
Så karmafri mat är mat som lagats i stor tacksamhet och vördnad inför den kraft som tar hand om oss så bra. Man kan säga Gud, vi säger Krishna (som betyder "den alltigenom attraktive").
Mao man lagar inte maten för sin tunga, utan man låter först Gud smaka på maten. Aktiviteterna runt maten är många; odla, vårda, skörda, hacka, koka och sen lägger man upp allt som en fantastisk offring till vår upprätthållare och välönskare och dedikerar sålunda all energi vi lagt på att skaffa maten (även handla om man inte odlar själv) uppåt.
Om man agerar på en sån plattform så är man höjd över tungans grepp. dedikationen till gud, den rena intentionen att vilja ge tillbaka något, även om gud inte behöver något mer än vår kärlek renar vår existens och maten vi äter. Det gud äter är igentligen den entusiasm, tid och energi vi lägger på att ge det först till honom istället för til vår egen tunga.
Det enda hållbara argumentet för att evighet inte finns måste vara att vi inte kan uppfatta evighet. Från vårt mänskliga perspektiv kan vi inte bevisa att den finns. Därför kan man förvisso hävda att den inte finns, eftersom ingen kan bevisa att den finns.
Tack för svaren :) jo min punkt som jag ville göra är att eftersom man inte kan utesluta evigheten ur existensen (för om vi (enligt vissa snurriga teorier) bara skulle existera temporärt så skulle vi då icke-existera för evigt efter det att vi dött? I sådana fall så måste ju evigheten existera iaf som varande det som det temporära vilar i) så kan man om man väger något evigt med något temporärt se att det som är temporärt är av NOLL värde, det existerar ju knappt ens, bara som idé.
Och i denna utredning så kan vi även väga in vår egen existens eftersom det är i stort sett det enda vi kan veta: jag är medveten, alltså finns jag. Och om jag skulle tvivla på det, vem är det som tvivlar?
Så om vi erfar att vi existerar (och just dragit slutsatsen att evigheten är det enda som existerar i jämförelse med det temporära) men samtidigt är omgiven av saker som i jämförelse med evigheten knappt existerar alls, så kan vi komma till slutsatsen att vi, iaf rent logiskt, måste vara av denna eviga natur snarare än av den temporära ständigt skiftande materiella energin.
Jnana-yoga - filosofisk spekulation kallas dylika tankekedjor. De hjälper oss kanske inte att förstå evigheten, det är inte heller nödvändigt för oss att försöka göra. MEN varje pusselbit hjälper oss att ha en tilltro till att vår existens inte är tillfällig och därmed har ett ansvar för vår existens, skulle iaf jag uppskatta :)
Att förstå att vi inte är kroppen blir en logisk slutsats om vi förstår vår egen existens lite bättre.
Så Bhakta Mikael :).. Precis som att man inte kan säga att evigheten existerar bara sådär och förvänta sig att alla ska acceptera den så kan man inte heller säga att den inte existerar och det som får väga in i det fallet blir logik och vår egna direkta personliga erfarenhet (apauruseya blir ett helt annat topic, jag nöjer mig med att röra mig i logikens värld här) och det jag ville ha var ett logiskt argumenterande för att evigheten INTE finns. Med logik kan jag komma till slutsatsen att den (och jag) existerar, men kan man på liknande sätt komma till en slutsats att den inte existerar?
Om du visar upp hur du kommer till en sådan logisk slutsats DÅ får du en påse prasadam, men än sålänge så ger jag inte med mig :)
Får jag fråga om din definition av "evighet" i denna utmaning? Det finns ju ett flertal definitioner, och det är av viss betydelse för svaret vilken fråga du utgår ifrån.
Är det inte lite som att försöka lysa upp solen med en ficklampa när man ska klistra på olika definitioner på evigheten?
En bekant skulle matematiskt bevisa att det kan finnas olika oändligheter. Men om något visar det bara logikens brister och det faktum att den är underordnad evigheten.
Eller så svamlar jag bara.
Fast, å andra sidan kan ju också evigheten vara sinnets syntax error när det försöker förstå en icke-existens.
Man får väl känna efter i hjärtat istället för med hjärnan, precis som man måste göra när man tröttnar på ett barn.
Grejen var bara den att det slog mig att jag aldrig hört ett enda argument (varken bra eller dåligt) för att evigheten inte skulle kunna existera. Så jag tänkte, wow, står evigheten helt mystiskt oberörd, "oangripen" av dagens empiriker?
Oavsett definition så förklarar ju ordet sig självt. Evigt. Mkt krångligare behöver det inte bli. På vilket vis evigheten är och så vidare är lite av en annan diskussion.
Jag ville bara visa att det krävs inte så mkt "mystiskt hokuspokus" för att förstå att allt vilar i en evighet.
Sat = det som existerar Asat = det som inte existerar (Bhagavad Gita 2.16)
evigheten och det som kan mätas... medvetande och icke-medvetande själ kropp liv och död
mer fakta än teori då vi kan erfara att vi är medvetna, att vi existerar.
Men jag tvivlar fortfarande på att evigheten har fått stå oberörd av den materialistiska skolan...
Det är visst av vikt vad man syftar på i det man omnämner. det behövs koncencus för att man riktigt ska kunna ventilera en sådan här sak. För väldigt många associerar "evigt" med något som har en början men inget slut, t.ex.
"1) som alltid förbliver l. består, som aldrig upphör l. tager slut; särsk. om sådant som avser tillvaron efter döden o. den yttersta domen l. som sträcker sig över det timligas l. förgängligas gräns o. som ej är underkastat uppkomst l. förgängelse: som ej har början l. slut, som icke beror av tiden, som står över l. utom all tid; motsatt FÖRGÄNGLIG, TIMLIG."
Notera att det står "som ej har början l. slut".
Sådan har åtminstone jag tänkt mig eviheten sedan jag var liten och började fundera på sådant. :)
Mikael Sjödin said... Det enda hållbara argumentet för att evighet inte finns måste vara att vi inte kan uppfatta evighet. Från vårt mänskliga perspektiv kan vi inte bevisa att den finns. Därför kan man förvisso hävda att den inte finns, eftersom ingen kan bevisa att den finns.
Jag skulle våga påstå att vi kan uppfatta evigheten eftersom vi kan uppfatta gud.Vissa har ju turen o får göra det jämt medan vi låga själar kanske får uppleva det någon gång i våra liv.
Panzerkrishna sa: "Jag skulle våga påstå att vi kan uppfatta evigheten eftersom vi kan uppfatta gud.Vissa har ju turen o får göra det jämt medan vi låga själar kanske får uppleva det någon gång i våra liv."
Gudhängivna, vilka har uppfattat om så bara en glimt av transcendensen, har nog inga problem att godta evigheten och Gud som varande faktum. Men utifrån mänsklig logik håller inte det argumentet. Du kan styrka Guds existens för en ateist lika lite som en ateist kan styrka frånvaron av Guds existens. Detsamma gäller begreppet evighet. Att du hävdar att du kan uppfatta Gud gör inte evigheten mer sann för andra, eftersom din upplevelse av Gud inte heller kan verifieras av någon annan än dig själv. Så jag hävdar fortfarande, att vissa saker måste förbli acintya, ofattbara för det mänskliga intellektet. Cch både Gud och evigheten tillhör definitivt denna kategori. Således finns det inte heller något hållbart logiskt argument som talar mot evigheten.
Nån tysk filosof, tror jag, kallade transcendensen för "das ganz Anderes". Så nån mänsklig logik tror jag inte kan erövra dessa saker, varken när det gäller att bekräfta eller vederlägga saker som evighet. Men för en gudshängiven är ju alla dessa saker självklarheter!
Vad innebär det att kakor är karma-fria?
ReplyDeleteHej josefin!
ReplyDeleteJo det är en hel process det. Vi lever ju i denna världen av denna världen. På nåt sätt så tas vi ju väldigt bra om hand. Dricksvattnet avdunstar i form av moln som regnar ner över land, konserveras i glaciärer och skapar floder med dricksvatten för att sen rinna ner i havet där saltet konserverar vattnet för att det sen åter ska avdunsta. Vårt hjärta bultar på i vårt bröst utan att vi gör den minsta medvetna ansträngning. Det finns otaliga mängder med olika frön som "råkar" innehålla all information nödvändig för att av grundelementen skapa grönsaker, träd, skog (som är hem för de flesta av jordens djur) frukt, säd, bönor etc etc... DE BARA VÄXER UPP! vi behöver inte göra mer än att stoppa ner fröna i marken! (ok, det är lite jobb, men ändå!). Fotosyntesen. Våra små flimmerhår i näsan som ser till att putta ner snoret i magsyran så att alla bakterier som hotar kroppen förgörs. Vi är som små bebisar som tas om hand och lullas runt i universum och tillåts tro att vi är oberoende :) den som tror sig vara oberoende har sannerligen inte tänkt igenom sin situation så noga.
Det finns SÅ många mirakel, det mystiska är där rakt framför ögonen på oss.
Så karmafri mat är mat som lagats i stor tacksamhet och vördnad inför den kraft som tar hand om oss så bra. Man kan säga Gud, vi säger Krishna (som betyder "den alltigenom attraktive").
Mao man lagar inte maten för sin tunga, utan man låter först Gud smaka på maten. Aktiviteterna runt maten är många; odla, vårda, skörda, hacka, koka och sen lägger man upp allt som en fantastisk offring till vår upprätthållare och välönskare och dedikerar sålunda all energi vi lagt på att skaffa maten (även handla om man inte odlar själv) uppåt.
Om man agerar på en sån plattform så är man höjd över tungans grepp. dedikationen till gud, den rena intentionen att vilja ge tillbaka något, även om gud inte behöver något mer än vår kärlek renar vår existens och maten vi äter. Det gud äter är igentligen den entusiasm, tid och energi vi lägger på att ge det först till honom istället för til vår egen tunga.
Ett långt svar, men jag hoppas att du är nöjd :)
Tack för svaret. Synd att jag inte kommer att vinna de karmafria kakorna då jag tror på evigheten själv.
ReplyDeleteDet enda hållbara argumentet för att evighet inte finns måste vara att vi inte kan uppfatta evighet. Från vårt mänskliga perspektiv kan vi inte bevisa att den finns. Därför kan man förvisso hävda att den inte finns, eftersom ingen kan bevisa att den finns.
ReplyDelete..men är det verkligen relevant för oss små kryp att förstå "evigheten"?
ReplyDelete"don´t live in the past, don´t live in the future. live in the present!
that´s why a gift is called a present!"
Tack för svaren :)
ReplyDeletejo min punkt som jag ville göra är att eftersom man inte kan utesluta evigheten ur existensen (för om vi (enligt vissa snurriga teorier) bara skulle existera temporärt så skulle vi då icke-existera för evigt efter det att vi dött? I sådana fall så måste ju evigheten existera iaf som varande det som det temporära vilar i) så kan man om man väger något evigt med något temporärt se att det som är temporärt är av NOLL värde, det existerar ju knappt ens, bara som idé.
Och i denna utredning så kan vi även väga in vår egen existens eftersom det är i stort sett det enda vi kan veta: jag är medveten, alltså finns jag. Och om jag skulle tvivla på det, vem är det som tvivlar?
Så om vi erfar att vi existerar (och just dragit slutsatsen att evigheten är det enda som existerar i jämförelse med det temporära) men samtidigt är omgiven av saker som i jämförelse med evigheten knappt existerar alls, så kan vi komma till slutsatsen att vi, iaf rent logiskt, måste vara av denna eviga natur snarare än av den temporära ständigt skiftande materiella energin.
Jnana-yoga - filosofisk spekulation kallas dylika tankekedjor. De hjälper oss kanske inte att förstå evigheten, det är inte heller nödvändigt för oss att försöka göra. MEN varje pusselbit hjälper oss att ha en tilltro till att vår existens inte är tillfällig och därmed har ett ansvar för vår existens, skulle iaf jag uppskatta :)
Att förstå att vi inte är kroppen blir en logisk slutsats om vi förstår vår egen existens lite bättre.
Så Bhakta Mikael :)..
Precis som att man inte kan säga att evigheten existerar bara sådär och förvänta sig att alla ska acceptera den så kan man inte heller säga att den inte existerar och det som får väga in i det fallet blir logik och vår egna direkta personliga erfarenhet (apauruseya blir ett helt annat topic, jag nöjer mig med att röra mig i logikens värld här) och det jag ville ha var ett logiskt argumenterande för att evigheten INTE finns. Med logik kan jag komma till slutsatsen att den (och jag) existerar, men kan man på liknande sätt komma till en slutsats att den inte existerar?
Om du visar upp hur du kommer till en sådan logisk slutsats DÅ får du en påse prasadam, men än sålänge så ger jag inte med mig :)
Får jag fråga om din definition av "evighet" i denna utmaning? Det finns ju ett flertal definitioner, och det är av viss betydelse för svaret vilken fråga du utgår ifrån.
ReplyDeleteÄr det inte lite som att försöka lysa upp solen med en ficklampa när man ska klistra på olika definitioner på evigheten?
ReplyDeleteEn bekant skulle matematiskt bevisa att det kan finnas olika oändligheter. Men om något visar det bara logikens brister och det faktum att den är underordnad evigheten.
Eller så svamlar jag bara.
Fast, å andra sidan kan ju också evigheten vara sinnets syntax error när det försöker förstå en icke-existens.
Man får väl känna efter i hjärtat istället för med hjärnan, precis som man måste göra när man tröttnar på ett barn.
Haribol allihopa :)
ReplyDeleteGrejen var bara den att det slog mig att jag aldrig hört ett enda argument (varken bra eller dåligt) för att evigheten inte skulle kunna existera. Så jag tänkte, wow, står evigheten helt mystiskt oberörd, "oangripen" av dagens empiriker?
Oavsett definition så förklarar ju ordet sig självt. Evigt. Mkt krångligare behöver det inte bli. På vilket vis evigheten är och så vidare är lite av en annan diskussion.
Jag ville bara visa att det krävs inte så mkt "mystiskt hokuspokus" för att förstå att allt vilar i en evighet.
Sat = det som existerar
Asat = det som inte existerar
(Bhagavad Gita 2.16)
evigheten och det som kan mätas...
medvetande och icke-medvetande
själ kropp
liv och död
mer fakta än teori då vi kan erfara att vi är medvetna, att vi existerar.
Men jag tvivlar fortfarande på att evigheten har fått stå oberörd av den materialistiska skolan...
Det är visst av vikt vad man syftar på i det man omnämner. det behövs koncencus för att man riktigt ska kunna ventilera en sådan här sak. För väldigt många associerar "evigt" med något som har en början men inget slut, t.ex.
ReplyDelete:)
ReplyDeleteevighet utan början och utan slut.
annars e det ju en konstig evighet :)
Aha! Din och vissa andras definition kanske! Bra att veta.
ReplyDeleteSå, vad är det som inte existerar?
Ur Svenska Akademiens ordlista:
ReplyDelete"1) som alltid förbliver l. består, som aldrig upphör l. tager slut; särsk. om sådant som avser tillvaron efter döden o. den yttersta domen l. som sträcker sig över det timligas l. förgängligas gräns o. som ej är underkastat uppkomst l. förgängelse: som ej har början l. slut, som icke beror av tiden, som står över l. utom all tid; motsatt FÖRGÄNGLIG, TIMLIG."
Notera att det står "som ej har början l. slut".
Sådan har åtminstone jag tänkt mig eviheten sedan jag var liten och började fundera på sådant. :)
Ja, och det vanliga sättet att illustrera det brukar ju vara en cirkel eller liggande åtta.
ReplyDeleteMikael Sjödin said...
ReplyDeleteDet enda hållbara argumentet för att evighet inte finns måste vara att vi inte kan uppfatta evighet. Från vårt mänskliga perspektiv kan vi inte bevisa att den finns. Därför kan man förvisso hävda att den inte finns, eftersom ingen kan bevisa att den finns.
Jag skulle våga påstå att vi kan uppfatta evigheten eftersom vi kan uppfatta gud.Vissa har ju turen o får göra det jämt medan vi låga själar kanske får uppleva det någon gång i våra liv.
Panzerkrishna sa:
ReplyDelete"Jag skulle våga påstå att vi kan uppfatta evigheten eftersom vi kan uppfatta gud.Vissa har ju turen o får göra det jämt medan vi låga själar kanske får uppleva det någon gång i våra liv."
Gudhängivna, vilka har uppfattat om så bara en glimt av transcendensen, har nog inga problem att godta evigheten och Gud som varande faktum. Men utifrån mänsklig logik håller inte det argumentet. Du kan styrka Guds existens för en ateist lika lite som en ateist kan styrka frånvaron av Guds existens. Detsamma gäller begreppet evighet. Att du hävdar att du kan uppfatta Gud gör inte evigheten mer sann för andra, eftersom din upplevelse av Gud inte heller kan verifieras av någon annan än dig själv.
Så jag hävdar fortfarande, att vissa saker måste förbli acintya, ofattbara för det mänskliga intellektet. Cch både Gud och evigheten tillhör definitivt denna kategori. Således finns det inte heller något hållbart logiskt argument som talar mot evigheten.
:)
ReplyDeletedet är iaf MER logiskt att evigheten exiserar än att den inte skulle göra det!
punkt?
Nån tysk filosof, tror jag, kallade transcendensen för "das ganz Anderes". Så nån mänsklig logik tror jag inte kan erövra dessa saker, varken när det gäller att bekräfta eller vederlägga saker som evighet. Men för en gudshängiven är ju alla dessa saker självklarheter!
ReplyDelete