Det kan vara klurigt att förstå hur saker hänger ihop. Denna bilden som jag hittade idag i min mammas digitala konstsamling (my pictures-mappen) visar ganska bra vår uppenbara missuppfattning om vad som är avgörande i införskaffandet av kunskap. Tanken är nästan charmig; att med desto mer avancerad utrustning, desto mer välslipade instrument och mikroskop, ska vi kunna komma att förstå vår tillvaro.
Men när vi närmar oss Bhagavad Gita rekommenderas vi att lämna ifrån oss mikroskåpet. Vi kan ju t.ex. inte närma oss en vän bara genom att med mikroskåp studera fibrerna i hans kläder, cellerna i hans kropp eller hans lingvistiska färdigheter. Vi närmar oss våra vänner genom att vara vänliga, ge en gåva, laga mat till dem och lyssna uppmärksamt till vad de har att säga istället för att bara vänta på att själv få tala. Så om vi närmar oss kunskapen i Bhagavad Gita som en levande kraft som av egen vilja kan uppenbara sig för dig vare sig du har hög IQ eller inte, då har vi all chans i världen att förstå Bhagavad Gita.
//vasudeva d
Intressant perspektiv. men om är bhagavad Gita en person då?
ReplyDeleteKrishnas ord/kunskap är inte skilt från honom själv, därför är den förverkligade kunskapen Krishna själv = den absoluta sanningen.
ReplyDeleteOm VI är levande och medvetna, varför skulle inte den absoluta sanningen kunna vara det?
(retorisk fråga :) )