(This text is also available in English further down in this post)
Medlemmarna på NimaiHuset har under de senare månaderna blivit granskade av studenter från Religionsvetenskapliga avdelningen på Göteborgs Universitet. Ett mycket trevligt möte med många glada stunder och djupa samtal. Tiden har gått fort och lagom till skolavslutningen var de klara med undersökningen och en av studenterna fastställde:
"Medlemmarna på Nimaihuset lider av en etisk deprivation (och mycket annat)."
Enligt en av teorierna löper vi stor risk att som religiös rörelse splittras och falla offer för vardagen precis som de flesta andra små religiösa grupper i världen. Att nimaihuset i gårda inte kommer att vara för alltid, det förstår t.om. vi själva. En institution är relativ och enligt naturens alla lagar kommer den att splittras. Det är inget nytt under solen. MEN bara för att koppen går sönder, betyder inte det att innehållet går förlorat. Det kan förflyttas till en ny kopp och innehållet kommer ständigt att förbli en hemlighet för de som bara ser till koppen (kroppen) (om någon inte hängde med i denna liknelsen så posta en fråga här på bloggen). Till en början behövs en yttre form så att det gudomliga kan komma ner i vår inre kopp, hjärtat. Den som bara slickar på honungsburken kommer inte känna smaken
Så om man missar innebörden, kärleken, som förmedlas i den andliga praxisen så kommer antagligen de spekulerande religionsbeteendevetarnas teorier och förutspåelser stämma in ganska bra.
Så om jag lyssnar ordentligt kan jag höra min Guru tala genom detta arbete som en uppmaning att inte falla offer för sinnets förmåga att göra saker vardagliga och vanliga.
/Vasudeva Das
Jag avslutar med en text från Srila Prabhupada, skriven för mer än 35 år sedan:
"Du kan påstå att vi som är medlemmar i denna grupp är galna. Vi, å andra sidan, tänker: "De som bundna i materialism är galna". Hur kan man nu veta vem som har rätt? Om det finns oenighet, kommer den ena grupperingen att säga:"Du har fel", och den andra kommer att svara: "Nej, det är du som har fel…" Hur ska man nu kunna veta vem det är som faktiskt har rätt och fel? I hela världen pågår ett grupperande och polariserande, och alla motsatta parter kallar varandra för galna. Hur kan man nu veta vem som verkligen är galen? Jo, om vi ser verkligheten kan vi upptäcka vem som faktiskt är galen.
Se bara…! Ta vilken vanlig människa som helst. Inte du, inte jag, men ta vemsomhelst och fråga vem han eller hon är. Denna person kommer att anse sig vara denna kropp, och kommer att beskriva att sig som kristen, muslim eller hindu, "jag är herr den och den," eller "fru den och den". Allt vad han eller hon än säger, kommer att vara relaterat till kroppen. När någon säger "Du är svensk", syftar duet på kroppen, för av någon anledning föddes du händelsevis just i landet Sverige, men det är också ett artificiellt namn. Jorden är nämligen varken Sverige eller Indien. Jorden är jorden, men vi sätter beteckningar; "Det här är Sverige". Vi skapar gränser och säger "Det här är Norge, det här är Finland. Det här är Europa, det här är Afrika", osv.
Låt oss titta tillbaka i historien, och vi ser att gränser har ändrats, likaväl som namn på länderna, även under senare tid. Detta är alltså bara temporära benämningar. Med utgångspunkt från den vediska litteraturens historiska syn, kan man enkelt säga att hela denna värld varit känd som Bharata varsa, efter en stor kung, vid namn Bharata, som regerade en gång, och hela den här planeten blev då känd som Bharata varsa. Sedan under tidens gång, har en och annan del lämnat detta ursprungliga Bharata varsa, och det kom att kallas Europa eller något annat.
Vi har liknande erfarenheter också i vår egen tid. För några år sedan, till exempel, var Burma, Ceylon och Pakistan delar av Indien, men nu är de åtskilda, och en säger att det där är Pakistan, och en annan säger att här är Sri Lanka. Det är alltså en process som pågår. Egentligen är jorden varken Bharata varsa, Amerika eller Indien, men vi benämner dem så. Det är alltsammans tillfälliga benämningar som varierar med tiden och som påverkas av förändringar.
För ett antal år sedan var inte du född ännu. Kunde man säga då vad du var? Var du amerikan eller svensk eller kines eller ryss, vem kan säga det? Och när du lämnar denna kropp, säg, tror du då att du kommer att fortsätta som amerikan, svensk, kines eller ryss? Anta att nu är i Sverige, på svensk mark. Då kan nästa liv bli i Kina. Vem vet? För vi får nämligen nya kroppar; kroppen förändras, den byts ut.
När jag föddes ur min moders liv, var min kropp så liten, så liten. Och nu, se hur den har förändrats! Var är den kroppen nu, kroppen jag hade i min barndom? Var är min ungdoms kropp? Jag har en bild på mig från studentexamen… "Å, är det där Ni, Swamiji?" Men var finns den kroppen nu? Vart har den tagit vägen? Vi förändras alltså, men min person är fortfarande densamma.
Vi tänker alltid, "Åh, när jag var barn, tyckte jag alltid om det här… Åh, när jag var ung tänkte jag så… I min barndom gjorde jag så mycket… och nu, var har den tiden tagit vägen? Har allt försvunnit tillsammans med kroppen? Det är bara minnen kvar..." Men fortfarande är vi fästa vid den här kroppen, och när någon frågar "Vem är du? " svarar man något som anknyter till kroppen. Är inte det galenskap? Kan du eller någon annan säga att det inte är galet om man identifierar sig med något som egentligen inte finns? Är man då inte galen? Är inte du galen?"
According to one of the theories we are in great risk, as a religious movement, to eventually divide and fall prey to everyday life like all other small religious groups in the world. That the Nimaihouse in Gårda will not last forever is something we even understand ourselves. An institution is relative and accordning to the laws of nature it will break up. This is nothing new. BUT, just because the vessel shatters, does not mean the content is lost. It can be transferred to another vessel and the content will forever remain a secret for those who only look at the external container (the body). (If someone did not follow this metaphor, feel free to post questions here on the blog). In the beginning an external form is required so that the divine can descend into our inner vessel, the heart. Those who only lick the honey jar will never taste the honey.
So if you miss the content, the love, that is supplied by the spiritual practise the theories of the speculating theologists correspond quite well with reality.
So, if i listen carefully, i can hear my Guru, Bhakti Aloka Paramadvaiti Swami, talk through this work as a warning not to fall victim to the minds tendency to make things mundane.
And we are very grateful for the bicycle they donated to us afterwards, it will most certainly come to use.
/Vasudeva Das
I will round off with a text from Srila Prabhupada, written more than 35 years ago:
"You can claim that we, the members of this group, are crazy. We, on the other hand, think: "Those bound up in materialism are crazy". How can you tell who are right? If there is dissonance, one group will claim: "You are wrong", and the other will respond: "No, you are wrong..." How are you now supposed to know who are actually right and wrong? In the entire world there is this constant polarisation, and all opposite parties call each other crazy. How can you now tell who are the crazy ones? Well, if we look at reality we can see who actually are the crazy ones.
Just look...! Take any ordinary person. Not you, not me, but take anyone and ask who he or she is. This person will consider himself a christian, muslim or hindu, "i am mister this and that", or "miss this and that". Whatever he or she says, will be related to the body. When someone says "You are swedish", the "you" refers to the body, because for some reason you were, by chance, born in Sweden, but this is also an artificial name. the Earth is neither Sweden nor India. The Earth is the Earth, but we make up names; "This is Sweden". We draw borders and claim "This is Norway, this is Finland, this is Europe, this is Africa", etcetera.
Let us look back through history, and we will see that bordes have changed, as well as names of the countries, even recently. Thus, this is only temporary names. Looking in the vedic litterature we will find that this entire world has been known as Bharata Varsa, named after a great king known as Bharata, who ruled the entire world. Then, with the passing of time, one part after another has left the original Bharata Varsa.
For some years ago you were not even born. Who could one say you were then? Were you american or swedish or chinese or russian, who can tell? And now, when you leave this body, do you think you will live on as an american, swedish, chinese or russian? Suppose you are in Sweden, on swedish soil. Then your next life will be in China. Who knows? Because we will get new bodies, the body changes, it is exchanged.
When i was born from my mother, my body was so small, so small. And now, look how it has changed! Where is that body now? the body i had in my childhood? Where is the body of my youth? I have a picture of me from graduation..."Oh, is that you Swamiji?" But where is that body now? Where has it gone? Thus, we change, but still i am the same person.
We are always thinking, "Ah, when i was a child i used to like this... Ah, when i was young i thought like this... In my childhood i did so much... and now, where has those days gone? Is it all gone with the body? There are only memories left..." But still we are attached to this body, and when someone asks "Who are you?" you always reply with something relating to the body. Is this not madness? Can you or someone else claim that it is not madness if you identify with something that actually does not exist? Are you not crazy then?
