Friday, February 25, 2011

The zimmer wheel of samsara, part 4 / Samsaras rullatorhjul, del 4



English: (Part 1, 2 and 3 were posted on 15th oct, 27th nov and 11th january).

Part 4:
Meeting with a buddha!

Here I sit. It's quite late. I have been home from work with fever from a malady I caught in India. I feel restless, frustrated and self critical. Restless for having slept during the day. Frustrated and self critical for not being high performing. Simply for not being able to accept this day as it is.

And so I got to think of someone I highly appreciate. Someone who really inspires me.


This man was afflicted by a stroke 30 years back. He cannot walk. Several times per day, and also for the toileting, he is put in a lift to be turned in the bed when diapers are to be changed.

Stuck in his handicap and powerless he has raised above his suffering.


In every of the about 50 times I've been visiting him, he has welcomed me heartly with a mild smile. When I was new to my work and fooled with the lift, tied the harness in the wrong way, placed him wrong in the permobil, used him as an example when training new assistants. This fantastic human being has never in any way complained or exhibited frustration. I have not met anyone with such forbearance. Many times he has been left hanging in the air for a while without showing the least sign of impatience, just hanging their whistling.

We never know what waits around the next corner. Why could it not be you or me who happen to become handicapped? If I'm the one who will lay with ailments or be unable to move, he will be the one showed me the way, inspired me to take my responsiblity and be kind to others. It's he who inspires me tonight to not identify with the body, to bow down in front of the altar and thank God for all that is.


-Geoffrey Crueger



Svenska: (Del 1, 2 och 3 postades 15 okt, 27 nov och 11 jan)

Del 4:
Möte med en buddha!

Här sitter jag. Det är ganska sent. Jag har varit hemma från jobbet med febersymptom från en åkomma jag dragit på mig i Indien. Känner mig rastlös,frustrerad o självkritisk. Rastlös för att jag sovit under dagen. Frustrerad och självkritisk för att jag inte är högpresterande. För att jag helt enkelt inte kan acceptera min dagsform.

Också kom jag att tänka på en människa som jag aktar högt. Någon som verkligen inspirerar mig.

Denna man drabbades av en stroke för ca 30 år sedan. Han kan inte gå. Och flera gånger om dagen och vid varje toalettbesök så lyftes han upp med lift för att vridas och vändas på i sängen då blöjor skall bytas.

Fast i sitt handikapp och i en maktlös situation så har han höjt sig över sitt lidande.

Alla dem säkert 50 gånger jag varit hos honom så har han välkomnat mig med ett hjärtligt och milt leende. Jag har varit ny på mitt arbete och fumlat med liften, knutit selen fel, placerat fel i permobilen, lärt upp vikarier med honom som undervisningsobjekt. Denna fantastiska människa har aldrig på något sätt kladdat av sig med eller ens uppvisat frustration. Inte heller har jag träffat någon med ett sådant tålamod. Många gånger har han blivit hängande i liften en stund utan att visa minsta otålighet istället har han hängt där och visslat.

Vi vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Varför skulle det inte vara du eller jag som råkar ut för ett handikapp. Blir det jag som ligger med krämpor eller orörlig någon gång så är det han som visat vägen och inspirerar mig till att ta mitt ansvar och vara mild emot andra. Det är han som inspirerar mig ikväll till att inte identifiera mig med kroppen och att buga mig framför altaret och tacka gud för det som är.

-Geoffrey Crueger



..

No comments:

Post a Comment